Du var min bästis!

Du avr min älskling och det kommer du alltid vara, jag hoppas att du sitter och läser detta just nu för jag ångrar allt jag har sagt och sårat dig.
Var det inte du och jag som skulle vara vänner livet ut, flytta från fittiga borås och åka till NY och vara dom galna tjejerna som vi var? var det inte du och jag som aldrig skulle glida isär? aldrig bråka? aldrig lämna varandra?
Denna gången kanske det var mest mitt fel, tanke på det jag sa till honom, men det var inte riktigt så jag sa det, jag sa en helt annan sak än vad du har hört men jag va så ledse över att ha förlorat dig till några andra, jag var så jävla svag och jag är svagare nu! jag har tänkt och jag ångrar allt som jag har gjort för att sårat dig, det har inte varit min avsikt att det skulle hända med flit, allt som du har gått igenom, jag vet knappt helften av det, för jag är de sista som får veta det. och det var inte så för ett år seda, för då var jag först, och jag kände mig så speciell då, jag visste att du alltid fanns där för mig, jag visste att du alltid fanns där för mig, och jag hoppas du gör det fortfarande!
Vi har delat allt tillsamans ska vi bara slänga bort det nu? skulle inte detta bli våran bästa sommaren i vårat liv? jag vill inte spendera den så här? jag trodde detta var vår sommar, din och min? Jag kanske hade fel, visst alla förändras men jag trodde inte vi skulle förändras så mycket, att det blev så mycket att vi gled i sär. När jag ser dig i skolan ser du så sjukt glad och lycklig du kanske blev det efter att du slapp mig, och är du lycklig kommer jag hålla mig ifrån dig, för jag vill inte se dig olycklig med mig, 
Men du ska veta att jag alltid kommer att älska dig! vare sig du vill det elle inte!

JAg vet att jag är feg som tar det här igenom men det är det ända sättet jag hoppas på att få tag i dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0